I strålande väder var det många som tog sig till Rosvik för att fira byns egen dag. Denna gång var det extra mycket som hände i Rosvik med omnejd med RIKs jubileum och Motormötet på Trundön.
Stefan B Andersson, Årets Pitebo 2015, och Annika Gaudet stod för underhållning och ledde allsången.
Stora delar av sommaren gick många av oss och undrade när vädret skulle stabilisera sig. Så att solens strålar fick värma upp oss. På Rosviksdagen, 8 aug, skingrade sig molnen, temperaturen steg och det blev lagom varmt för att Rosvikare, hemvändare, gäster kunde komma sig ut för att träffas och mingla runt. Kanske för ta sig en bit mat eller ”gofika” med någon vän eller för att lyssna på bra underhållning av Stefan Andersson och Annika Gaudet och själva delta i allsången.
Vimmel i Rosenisparken och vid kyrkan.
Det fanns möjlighet att kanske göra något fynd bland de 15 utställare som befann sig i Roseniusparken eller att ha tur i de lotterier som såldes eller i Ankracet. Det var också många som tog chansen att åka med häst och vagn runt i Rosvik, vilket var en nyhet för i år. Räddningstjänsten, som visade upp en av sina bilar på parkeringen lockade också många besökare och i hopptälten var det fullt med glada barn. Ewa Söderströms färgstarka konstutställning var också välbesökt.
Det var många som kom till årets Rosviksdag, kanske var det ett rekord sedan Rosviksdagen startade på nytt 2007. Kanske för att det erbjöds ett varierat utbud av aktiviteter eller för att det äntligen hade blivit en dag med vacker väder?
Besökare till Trundöns Motor Meet, stannade till i Rosvik för att se vad som begav sig. I Betelkyrka pågick aktiviteter som drog. Arnes Galleri hade bra tillströmning enligt Irenés kommentar, ”Vi hade så mycket folk så det var svårt att hinna med”. Jonnagården hade också många besökare och sammanlagt visar det att besökarna räckte till alla aktiviteter.
Det blev en riktig feststämning när Årets Rosviksbo 2015 presenterades. Det visade sig att det blev två Rosvikare detta år, Alf Olofsson och Urban Modig som fick årets utmärkelse.
Alf och Urban, Årets Rosviksbor 2015
Som ett minne fick de en ljuslykta i glas och sten, designad och gjord av Arne Bäckström, med inskriptionen Årets Rosviksbo 2015. I utmärkelsen ingår också en gravering i en stenplatta som läggs ut i plattsättningen i Roseniusparken, där också de tidigare utnämnda har sina plattor utlagda. Varsin blombukett från Cathrine Öhlunds trädgård fick de också. Alf och Urban presenteras närmare i en särskild artikel.
Dessa buketter som Cathrine formar med blommor från sin egen trädgård är speciellt vackra. När Stefan och Annika avtackades efter sitt framförande sa Annika, ”jag har aldrig fått eller sett en sådan vacker bukett tidigare”. Även Hans Malm fick blommor som ett s tack för att han ställer upp som ljudtekniker under uppträdanden och spelar upp trivsam musik före och efter dem.
Tack för att ni kom. Vi ses väl nästa år igen?
Ingrid Sandberg
Ankrace
Klockan 13.00 gick startskottet för årets ankrace. Från Å-bron släpptes ett sjuttiotal ankor ner i Rosån, för att på snabbast möjliga tid ta sig genom Strömmens virvlar i mål vid Kvarnströmmen. Till skillnad från fjolårets lopp, då ankorna behövde hjälp för att överhuvudtaget förflytta sig framåt, fick årets race ett snabbt förlopp. Tävlingen var avgjord på mindre än fem minuter; Rosåns vattenmängd liknade nämligen mest en vårflods.
Hjälp behövdes emellertid vid målgången, dels med att avgöra vilka ankor som var först i mål, dels med att assistera vid stoppbrädan, som var svår att hålla fast i den strida Strömmen. Flera frivilliga hoppade därför i och gjorde en insats.
En storartad insats bjöd hunden Vilja på när hon, inspirerad av de spännande händelserna, dök upp och till publikens förtjusning simmade ut för att fånga in ankor som smitit förbi mållinjen. Trots alla hennes tappra försök återfann en och annan anka sin frihet och drog iväg till havs.
Behållningen från ankracet går till Rosviks VVO, bl a till utfodring av rådjur.
Sammanfattningsvis kan sägas att årets ankrace var kort, intensivt och underhållande.
Martin Aghed, glad vinnare i årets ankrace
Ewa Bergström
”Vi alla behövs”
”Människovärde i teori och praktik”, med underrubriken ”Skapade till Guds avbild” var ämnet som föreläsningen i kyrkan handlade om under Rosviksdagen. Föreläsare var Elisabeth Sandlund, ledarskribent på tidningen Dagen.
Tillställningen var en öppen och trevlig samvaro med sång av Ella Asp och Britt Wennberg som spelade piano. Sångerna som framfördes motsvarde föreläsningens rubriker, bl a Bo Kaspers ”Människor som ingen vill se”. Ella framförde sångerna med fin innerlighet och värme.
Ella Asp
Under de första sångerna fick gästerna köpa kaffe, te eller saft och välja kakor från en gediget kakbuffé. På så sätt kändes det speciellt varmt välkommet att slå sig ner vi någon av borden, i kafédelen av kyrkan. Lokalen fylldes snabbt till sista lediga plats.
Förutom att Elisabeth skriver ledare för tidningen Dagen arbetar hon också aktivt inom St Klara kyrka i Stockholm. Med sig satt henneshade hon sin handikappade dotter Ursula. De passade på att under sin lediga tid bo i Elisabeths fars stuga på Trundön.
Elisabeth Sandlund med dotter.
Elisabeth pratade en hel del om olika människors handikapp – deras människovärde i ett samhälle som blir allt tuffare och hårdare på många sätt. Hon menar att vi alla måste ta ett större ansvar för människors utsatthet och att gå ut med det glada budskapet – kunskapen om kristen tro.
”Alla bär det gudomliga inom sig”, menar Elisabeth och önskar att fler ska vara tydlig och våga framföra detta. Vi ska inte vara rädda att visa och prata om Guds tro och våra egen. Vara precis sådan och våga visa en mer praktisk diakoni.
Elisabeth talade om hur LSS-lagen fungerar. Hur funktionsnedsatta personer får nästan brottas med lagens innebörd – lagen ska ge handikappade rätt att kunna leva som alla andra. Tyvärr tolkar många beslutsfattare lagen snävt och ekonomiskt, styrd av för lite medel.
Elisabeth lyfte tydligt fram och betonade hur viktigt det är med att ställa de rätta kraven. Detta gäller även för immigranter. Alla vill känna sig behövda och få meningsfulla uppdrag.
Föreläsningen var lagom lång och med sig fick man mycket som var tänkvärt. Ett bra initiativ av EFS och Norrfjärdens församling att bjuda in en aktiv och deltagande person som själv vet hur besvärligt det är med lagar som utestänger många personer med olika handikapp – fysiska som psykiska.
Men en sista mening, ”Vi alla behövs och nu mer än någonsin”, avslutade Elisabeth föreläsningen.
Ingrid Sandberg
